Typiskt att sånt här ska hända just mig just när Lars är bortrest!
Jag ska ut och slänga soporna i trappuppgången, vänder mig om för att gå in igen och framför dörren står en enorm fågelspindel!
Jag blir tvungen att kolla en extra gång, är den verkligen riktig, är det någon som försöker driva med mig?
NEJ, det ÄR en fågelspindel på rymmen!!
Jag gallskriker så att det ekar i hela trappuppgången, får panik, spindeln står blixtstilla mellan mig och den vidöppna dörren och det känns som han stirrar på mig.
Jag kan inte andas, försöker tänka snabbt, tar sats och hoppar över spindeln, in genom dörren, smäller igenom dörren och attackerar telefonen.
Men vem ska jag ringa? Polisen?
Jag ringer mamma, tänker att hon och hennes man kanske kör ända från Sollentuna för att komma och rädda mig. Signaler går fram, under tiden rotar jag fram tejp från en låda så saker flyger över hela golvet, tejpar igen brevinkastet så att han inte kan komma in och döda mig.
Mamma svarar att jag borde ringa hyresvärden eller en granne, men då det är uppenbarligen brådskande så gäller det att tänka snabbt. Istället sticker jag ut huvudet genom fönstret och ropar på två byggarbetsmän utanför om hjälp:
"Hejhej! Ja ni där på andra sidan gatan! Hjälp, kvinna i nöd! Är ni rädda för spindlar?"
Killarna skrattar lite och kommer fram till fönstret, spänner musklerna, "Spindlar? Höhö nejnej, inte ett dugg"
"Åååh vilken tur, för det står en jättestor tarantella utanför min ytterdörr och jag kommer inte våga gå till jobbet imorgon om ni inte plockar bort honom! Sorry om jag verkar lite galen! Här har ni min portkod!"
Nu ångrar nog killarna vad dom lovat men går snällt in med ficklampor och genomsöker hela trappuppgången, men spindeln är borta. Flera grannar har hört mig skrika och när jag förklarar att vi har en fågelspindel på rymmen från någons akvarium är det flera killar som hjälper till att leta. Men han är borta!!
This is just my luck!
