På Stalands...

...och jagar efter den perfekta soffan vilket lite känns som mission impossible. Vi kommer nog aldrig komma överens och funderar skarpt på att köpa två separata soffor så att båda blir nöjda!

Dags för en toapaus och hamnade plötsligt i lilleputtlandet.

Utmaningen

"Behöver vi något från Ikea?" Frågar Lars.

Jag ser hans fråga lite mer som en utmaning.

Nej vi behöver ingenting, men hur mycket obehövligt trams kan man samla på sig under loppet av fem minuter? Go!

Ljus, servetter, handdukar, lakan, köksredskap och godis. Lite obehövligt trams
från Ikea.

Fredagskväll med Jozie

Träffade Jozie på Mamas and Tapas, vi delade på åtta olika tapas och drack gott vin. Efteråt tog vi en stänkare på storstad tätt följt av Lemonbar där vi tog en alkoholfridrink som vi låssades vara superstark.

Som Lord Byron sa: "A woman should never be seen eating or drinking, unless it be lobster salad and Champagne".

Inbakat

Hade tur och lyckades i sista minuten få en akuttid till frisören. På fredagskvällen två timmar senare skulle jag nämligen träffa Josse och jag ville vara fin. Jag vägde mellan att hinna hem och byta om till en klänning och högklackat (och se lite kvinnlig ut) eller vara snygg i håret och jag valde det sistnämnda. 

Fick slingor och klipp, fanns dock ingen tid att föna håret så istället gjorde Hylia en supersnygg inbakad fläta på två minuter innan jag skyndade mig iväg till Mamas and Tapas!

Fyra år!

Den 14:e november har jag och Lars varit tillsammans i fyra år. Det känns mycket längre. 

Inte för att tiden har gått långsamt på något vis, utan för att det känns som vi känt varandra hela livet!

Tänk om jag inte hade tagit det där steget att våga kyssa Lars i hissen på jobbet och frågat om han ville gå ut på en dejt, då hade vi kanske inte varit gifta idag.

Tänk om jag hade valt att tacka ja till fel jobb när jag stod där som 19-åring och blev erbjuden två heltidstjänster samma dag, då hade vi kanske aldrig träffats.

Hela livet består av små tillfälligheter och just nu är jag på helt rätt plats, vid rätt tillfälle.

Fick rosor av min make på fyra-års dagen.

...Och middag på en mysig kött-restaurang i närheten.

Packad katt, del två

Vad är det med katter och väskor, egentligen?

Min man är bra på att pruta uppåt

Vi håller just nu på att sälja alla våra möbler då vi ska flytta. Lars bjöd över en granne för att kolla på min skruttiga gamla soffa som jag köpte för fyra och ett halvt år sen när jag flyttade hemifrån och som katterna gått lös på med sina sylvassa klor. Jag har funderat om jag ska skänka den på Blocket (eller soptippen) men har inte riktigt kommit till skott. 

Granne: Hur mycket vill ni ha för denna?

(Jag mimar till Lars) "Han får den om han tar den härifrån!"

Lars: (Pokerface): 2000 spänn.

(Jag håller på att skämmas ihjäl mig pga överpriset eftersom den inte är värd mer än en krona)

Granne: Oj, det var...

Lars: Lite för lite? Älskling, hur mycket tycker du vi ska sälja den för? 3000 spänn?

Jag: Alltså... (försöker skänka ett telepatiskt meddelande till min make att vi skänker bort soffjäklen)

Lars: (Kan tydligen inte läsa telepati): Okej 2500 spänn så slänger vi in garderoben också!

Granne: Deal!

Jag måste säga, Lars suger på att pruta priser neråt (typ utomlands när man vill göra en bra affär), men pruta uppåt det kan han minsann!

Soffjäkeln blev såld!

Händelserika dagar

Denna veckan har det hänt mycket - och än så länge är det ju bara torsdag. Inte nog med att jag (efter dramatiska omständigheter) har sagt upp mig från mitt jobb och skrivit på avtal för ett nytt jobb, så har ombildningen gått igenom och vi köper vår hyresrätt sista november. Utöver allt denna så håller vi just nu på att byta efternamn. 

Det är galet vilka skarpa vändningar livet kan ta när man minst av allt anar det.

Det verkar dessutom som vi är ett stenkast (bokstavligen) ifrån att flytta till större. Men det berättar jag mer om när papperna är klara.

Nya utmaningar

Lämnar in mina papper och tackar för mig. 

"Ni kan inte varsla mig! Jag säger upp mig!"

Ha! Mot nya utmaningar.

Framgångar

Efter motgångar följer framgångar. Vi skålar i champagne och firar. Telefonen ringde. Två positiva besked på två dagar.

Måndags -dramatik

Väntar på min dödsdom, att telefonen ska ringa.
 
Nu hoppas jag på ett positivt besked så att jag kan gå vidare med mitt liv.
 
Ja, detta är en dramatisk måndag!

Lördag på Garbos

Igår hade Josefin (för)fest då hon fyllde 25 år i veckan och hon hade bjudit hem sjukt mycket folk. Hon hade sagt att hon skulle bjuda på "lite snittar" så skyndade jag och Lars oss att äta på O´Learys innan, vilket visade sig vara ett misstag som man aldrig lär sig - Josi gör aldrig "lite" av något.

Ny klänning, lösögonfransar och festhumör,
ut och göra stan!

Ett av snittborden.

Josi hade fixat med frågesporter och lekar, Lars
och Cams lag kom till final och dom byggde en
mänsklig pyramid!

Utgång! In i Taxi - mot Garbo!

Mycket dans och bra stämning, en härlig kväll!

Motgångar

Förra helgen följde jag med Lars upp till Dalarna när han hade sin älgjakt. Det hände nämligen något fruktansvärt jobbigt förra veckan som resulterade i att jag var tvungen att komma bort från stan och samla mina tankar. 

Att deppa är kanske inte det bästa att göra när man är ledsen men de senaste två veckorna har varit jobbiga och tuffa, jag har stängt in mig och inte orka träffa någon. 

Men nu är det dags att vända blad och försöka tänka positivt, komma ut och träffa folk och behålla humöret. Med motgångar möter man framgångar och jag är så glad att jag har mina fina vänner och familj som peppat mig till att tänka positivt.

Ikväll blir det fest. 

Min jägare kommer hem från en hektiskt jaktdag.
Vintern kommer till Dalarna för att stanna.

Uppfostrar mördarkatter

Just nu jobbar jag på att uppfostra mina katter till "killers". Nämligen spindeldödare. Med hjälp av en låssasspindel och en tråd samt skrika uppmanande ord som "DÖDA!" kommer snart katterna bli perfekta mördarkatter som dödar allt i deras väg!

"Fokusera på målet"

"Döda!"